Trobergs tankar #11: Tio mil kvar till Korpilombolo utan ett enda lesbiskt Utopia i sikte.
Den knökfulla homoagendan och om hur ett källkritiskt sinnelag räddade oss från att flytta till ett riktigt trevligt ställe av helt fel anledning.
Trobergs tankar #11 är äntligen här! Någon dag sent, men å andra sidan betyder det att nyhetsbrevet fått lite helgstämning. Först ut några ord om hur dåligt dagens värdeboxar passar kulturen. Sedan blir det omställning med Greta Garbo. Sist, men inte minst, en påminnelse om att ett källkritiskt sinnelag alltid är bra att ha till hands. Trevlig helg! Glöm inte att prenumerera!
Veckans nyhetsbrev innehåller:
Kulturen - åk inte hemifrån utan den.
Omställning, and don't be stingy, baby!
Tio mil kvar till Korpilombolo utan ett enda lesbiskt Utopia i sikte.
Onwards and upwards!
1. Kulturen - åk inte hemifrån utan den
Föga förvånande - efter lång tid av politisk försummelse - öppnar sig nu slukhålen ett efter ett under den svenska kulturen. I Norrköping kallar kommunstyrelsen ordförande hårt arbetande och underbetalda kulturarbetare för en bortskämd kulturelit som kämpar för att behålla sina privilegier. Nationalmuseum riskerar stängning på grund av skenande hyror. Även i Göteborg slår hyrorna hårt mot museerna. Naturhistoriska riksmuseet har redan stängt (ingen vet hur länge) för att innertaket började rasa in. Exemplen är många och de finns spridda över hela landet.
Det är den naturliga konsekvensen av att för många regeringar efter varandra satt kulturen på svältkost och för att alldeles för få politiker i dag förstår vad kulturen ska vara bra för. Nu ska den nuvarande regeringen utreda hyrorna för fem statliga kulturinstitutioner. Det är bra - under förutsättning att det sker fort och att kostnaderna för de omedelbara behoven inte glöms bort i budgeten som kommer om några veckor. Om inte, så finns det en överhängande risk för att till exempel Nationalmuseum och Operan inte kommer att kunna hålla igång sin verksamhet.
Kultur och kreativitet är inte bara förströelse som man kan ha och mista. Via dem lär vi känna både oss själva och vår omgivning bättre. Vi hittar sammanhang och utforskar nya, vidare tankehorisonter. Utan dem blir både samhället och vi själva betydligt torftigare och mer odemokratiska. Demokrati handlar nämligen inte bara om att få rösta vart fjärde år. Demokrati förutsätter möjligheter att utveckla sitt fria tänkande och förmågan att på olika sätt uttrycka sin åsikt. Kväser man den möjligheten, kväser man på sikt demokratin.
Det känns nästan fånigt att om och om igen försöka förklara varför kultur i alla dess former är viktigt. Jag kan inte riktigt fatta att någon inte förstår det. Ibland får jag lust att skjuta över bevisbördan. Tänk om det var upp till de som hela tiden vill nedprioritera kulturen att bevisa varför vi - individer och samhälle - inte behöver den? De skulle sannerligen inte ha ett enkelt case att plädera för.
Med det sagt, så är det faktiskt inte så lätt att plädera för kulturens värde heller. Inte för att den inte har både många och oumbärliga värden, utan för att dessa värden inte registrerar när man försöker mata in dem i ett beslutsmaskineri som bara accepterar sådant man kan sätta en siffra på. Börjar man dilla om fördjupad förståelse av sig själv och omvärlden eller det mänskliga behovet av kreativa uttryck blir svaret oundvikligen "Does not compute." eller "Computer says 'NO!'." Så, istället för att prata om kulturens verkliga värden får man istället försöka knöka in kulturen i de värdeboxar som står till buds. Det går ungefär lika bra som att knöka in fem resväskor i en bagagebox på Stockholms Central. Dörren går inte att stänga och displayen blinkar rött.
Jeanette Winterson har genom åren skrivit och sagt massor av bra saker om kulturens och kreativiteten betydelse. I en föreläsning 2007 fångade hon kort och kärnfullt frågans hela essens:
"Art is essential equipment for the task of being human ... It provides a basic kit for life. Don’t leave home without it."
I en tid där vi förväntas preppa oss för tillvarons alla eventualiteter, så borde det sannerligen också ligga i allas intresse att även lägga rimliga resurser på att preppa oss för själva livet - för vad det innebär att vara människa.
Om du inte ges ett sunt utrymme att självständigt utvecklas och komma fram till vem du är och din inställning till saker och ting, så kan du ge dig sjutton på att världen inte lider någon brist på folk som vill tala om för dig vem du är och vad du ska tycka av allt annat än ädla skäl. Bevis A för denna teori: Ökad polarisering i samhället. Bevis B: Takhöjd modell hobbithåla i den offentliga debatten. I rest my case.
2. Omställning - and don't be stingy, baby.
Många filmstjärnor klarade inte av hoppet från stumfilm till ljudfilm. Men, min favorit Greta Garbo gjorde det med den äran. Hon brakade dessutom genom filmens ljudvall med den oförglömliga repliken: "Give me a whisky, ginger ale on the side. And don't be stingy, baby."
Att Garbo pratade var så speciellt att filmen - "Anna Christie" (1930) - lanserades med "Garbo talks!" som slogan. I en tid när man allt oftare önskar att folk kunde vara lite tystare är det fascinerande att tänka sig att det var en sådan grej att höra någons röst. Men, så var det ju en fantastisk röst också - hes och underbar .
Vad vill jag då säga med det? Att tiderna alltid förändras. Att den tekniska utvecklingen går fort. Ingen kan idag räkna med att den expertis man skaffar sig i ungdomen ska hålla hela vägen till pensionen. Det går inte att stoppa världen från att utvecklas. (Är det ens önskvärt? Det tycker inte jag.) Det går däremot att utvecklas med världen. Men, för det krävs inte bara mod, utan även ekonomiska möjligheter. Alla vi som - till skillnad från Garbo - inte är filmstjärnor kan behöva lite hjälp på den fronten. Sedan ungefär ett år tillbaka finns det hjälp att få - åtminstone på pappret - i form av ett omställningsstudiestöd. Dessvärre fungerar det inte som det var tänkt - än - eftersom regeringen är lite stingy och inte skjuter till de pengar CSN behöver för att administrera det hela på ett bra sätt. Men, du kan känna dig trygg med att detta sjabbel inte går obemärkt förbi och att vi är många som jobbar på att lösa problemen.
Här hade jag tänkt avsluta med en harang om vikten av att aldrig sluta lära sig saker, inte bara för att det är bra för karriären, utan för att det är bra för välbefinnandet att vara nyfiken på omvärlden. Men, jag sparar det till en annan gång. Jag nöjer mig med att meddela att jag idag lärt mig att de husspindlar vi har här hemma är betydligt större än vad internet säger att svenska husspindlar kan bli. Snabba är de också. Det är ny kunskap jag absolut hade kunnat vara utan... Vet ni vad? Jag känner faktiskt inte alls att det bidrog till mitt allmänna välbefinnande.
3. Tio mil kvar till Korpilombolo utan ett enda lesbiskt Utopia i sikte.
Eftersom det är lördag avslutar vi med en lättsam men sedelärande historia om vikten av att i dessa tider odla ett källkritiskt sinnelag. Det finns, som nämnt ovan, många som av olika skäl vill leda oss in på irrvägar: främmande makt, inhemska knäppgökar, you name it. Alltihop börjar med det här gamla guldkornet från Aftonbladet: "Hemlig lesbisk stad i Norrland".
Innan jag dyker in i ämnet vill jag dock vara tydlig med att norra Sverige naturligtvis är en alldeles utmärkt del av landet att bo i. Jag tror dock att man trivs bäst om man flyttar till ett ställe av rätt anledning. Om man inte gör det blir det pannkaka av alltihop. Så, inga arga kommentarer. Detta skrivs med en vänskaplig glimt i ögat.
2011 florerade det i kinesiska medier ett rykte om att det i Norrland sedan 150 år tillbaka skulle finnas en hemlig stad bebodd av 25 000 flator. Wow! Det låter ju hur bra som helst. Jag och min fru funderade vid den här tiden på att flytta från Stockholm och även om vi inte är speciellt separatistiskt lagda, så vore det onekligen skönt att slippa komma ut för nya grannar hela tiden.
Ja, kära heterovänner. Man måste inte bara komma ut en gång. Nej, nej. Man måste komma ut hela jäkla tiden. Om ni någonsin undrat vad som fyller den berömda homoagendan, så är det att komma ut från morgon till kväll. Vid kaffemaskinen, hos frissan, i taxin, ja ni ser. Det är ett riktigt sjå och ett under att man alls hinner med något annat. Minoritetsstress är på riktigt, folks.
Hur som, jag och min fru skeptiskt lagda. Att SKL (numera SKR) enligt artikeln inte alls hört talas om den hemliga staden skulle ju kunna bero på att den var just hemlig, men vi anade ändå ugglor i mossen. Staden skulle enligt de kinesiska källorna heta Chako Paul City eller Shakebao. Hmm... Vän av ordning noterar naturligtvis genast att detta inte är typiska exempel på ortsnamn i Sverige, namn som till exempel Skedvi eller Bollnäs. Det liknar inte heller samiska eller finska ortsnamn. Till slut gick det faktiskt inte att ignorera alla varningsklockor.
Det blev aldrig blev någon fruktlös jakt efter Chako Paul City. Istället sitter vi nu ute på den Sörmländska vischan. Och ibland, när vi smuttar på varsin Greta - whisky med ginger ale - tänker vi på hur det hade kunnat gå om vi inte haft det där pigga källkritiska sinnelaget. Kanske hade vi fortfarande irrat runt där uppe i norr med tio mil kvar till Korpilombolo och utan ett enda lesbiskt Utopia i sikte.
Bildcred: Greta Garbo, pressbild, Metro Goldwyn Meyer, Public domain. Bagageskåp, solnedgång och varningstejp: iStock.