Trobergs tankar #13: Inte ens om Kristersson blir Gardells nya sambo.
Regeringen har trovärdighetsproblem i hbtqi-frågorna. Nu måste de leverera - på riktigt- på den fronten. Hbtqi-personer känner igen pinkwashing när de ser den.
Trobergs tankar #13 är här! Den här veckan blir det regeringsförklaring x 2. Hur står sig kulturen egentligen och kommer det att levereras i hbtqi-frågorna? Den som lever får se. Sedan rundar vi av med nya rön om Scully-effekten - från en actionhjältinna till en annan, minsann. Det är poetry in motion, folks! Glöm inte att prenumerera! Alldeles snart är ni 1000 stycken som redan gör det. :-)
Veckans nyhetsbrev innehåller:
Kulturen: Tre meningar, 267 tecken, 0.87 promille.
Frihetsresan? Den har ju blivit inställd.
Scully-effekten.
Onwards and upwards!
1. Kulturen: Tre meningar, 267 tecken, 0.87 promille.
Riksdagens är åter öppnad och med den presenterades också 2023 års regeringsförklaring. Kulturen lyser inte helt med sin frånvaro, men den flämtar banne mig mycket svagt i sin knappa närvaro. Den fick tre meningar. Innan jag sätter ord på vad jag tänker om det, så släpper jag fram den alltid lika kloke Lars Ilshammar (fd arkivutredare och tf riksbibliotekarie, etc) som på Facebook har satt fler siffror på det hele:
Tre meningar, 267 tecken, 0.87 promille. Vad får man sagt på det utrymmet? Så här lite:
"Kulturen är en stark och enande kraft i det svenska samhället. Arbetet med att ta fram en kulturkanon konkretiseras under året samtidigt som det läsfrämjande arbetet förstärks. Finansieringen av fler långa stipendier fortsätter liksom arbetet för ett kulturskyddsråd." (Regeringsförklaringen, 2023.)
Låt oss begrunda varje mening för sig.
"Kulturen är en stark och enande kraft i samhället." - Det är helt sant. Problemet är att regeringen inte verkar tro på det själv. Om den gjorde det skulle den i en polariserad tid som denna satsa på kulturen, inte låta den hanka sig fram på bröd och vatten.
"Arbetet med att ta fram en kulturkanon konkretiseras under året samtidigt som det läsfrämjande arbetet förstärks." - Det finns varken stöd eller entusiasm över idén om en kulturkanon inom kultursektorn. Regeringen borde vara lyhörd inför det. Det är ju trots allt där expertkompetensen i frågan finns. Och, om man inte lyssnar på experterna, vem lyssnar man då på? I just det här fallet har regeringen istället valt att lyssna på Sverigedemokraterna och deras intresse är inte kulturens väl och ve. Jag har skrivit om det i SvD och nyhetsbrevet.
Vad beträffar de läsfrämjande insatserna, så har skolministern redan gjort klart att man inte avser att plocka upp de förslag som Gustav Fridolins skolbiblioteksutredning lade fram. Det är för dyrt. Och det är det så klart om man inte ser längre än fram till nästa valrörelse. Att satsa på bemannade skolbibliotek för alla elever är en långsiktig investering i våra barn och ungdomar. Att sporadiskt dutta ut läsfrämjande insatser lite här och där är som att kasta pengarna i sjön och sedan muttra om att de otacksamma ungjävlarna fortfarande inte vill läsa. Politiken (både regeringen och oppositionen) måste börja arbeta med längre tidslinjer.
Jag blir för övrigt lite bekymrad över att man i regeringsförklaringen klumpar ihop frågan om kulturkanon och frågan om läsfrämjande insatser i samma mening. Läsning främjas av att man ges möjlighet att själv botanisera och göra nedslag där man hittar något som fångar ens intresse, inte genom en snitslad orienteringsrunda som tvingar dig att beta av kontrollpunkt efter kontrollpunkt oavsett om du är intresserad eller ej. Men, jag kanske övertolkar. Det får tiden utvisa.
"Finansieringen av fler långa stipendier fortsätter liksom arbetet för ett kulturskyddsråd." - Det är väl bra med stipendier, men det finns en uppenbar risk att nyttan äts upp av att man inte också satsar på en stärkt och långsiktig finansiering av hela kultursektorn. Alla kulturarbetare är beroende av att den kulturella infrastrukturen fungerar. (Även de vars verk är kommersiellt gångbara, men det tar vi en annan gång.) Utan, till exempel, väl finansierade bibliotek, museer och kulturhus, så försvinner viktiga arenor för enskilda kulturarbetare.
Att man tillsätter ett nationellt kulturskyddsråd är bra - under förutsättning att regeringen sedan tar till sig dess expertis. Kulturen är viktig att skydda i händelse av kris och krig. Med det sagt, så kommer rådets möjligheter att vara begränsade om regeringen inte också ger kultursektorn schyst finansiering, så att den kan ägna sig åt beredskapsarbete av olika slag. Sådant arbete ryms inte inom nuvarande ekonomiska ramar. Min förhoppning är dock att rådet kan fungera som en välbehövlig blåslampa i rätt riktning genom att påvisa alla de behov som finns. Detta har Magasin K skrivit om.
Det är uppenbart att det i dag finns alldeles för få politiker på alla nivåer som förstår värdet av kultur (nej, jag menar inte pengar) och vikten av en bra kulturpolitik (nej, jag menar inte instrumentalisering). Det är inte så konstigt i en tid som inte tycks förmå att värdera kulturen i något annat än pengar och inte förstår den på något annat sätt än vilken ideologi man skulle kunna tvångsarmera den med. Men det finns trots allt en hel del politiker som är både genuint intresserade av kultur och väl insatta i kulturpolitik. De finns i nästan alla partier, i kulturdepartementet, i regioner och kommuner. Jag vet det för jag har genom mitt uppdrag förmånen att få träffa dem. Min uppmaning till dem är att kräva plats för kulturen vid alla förhandlingsbord de slår sig ned vid. Utan kulturen står vi oss alla slätt.
Men, en regeringsförklaring är en "bara" en regeringsförklaring. Det verkligt intressanta är den budget som kommer om någon vecka. Det är först då det faktiskt går att avgöra vad som är politiskt fluff och vad som är sådant man är beredd att ge ekonomisk bärkraft. Det ska bli intressant.
2. Frihetsresan? Den har ju blivit inställd.
Medan kulturen bara fick 267 tecken i regeringsförklaringen, så fick vi hbtqi-personer hela 304 tecken. Hurra? Det står så här:
"I Sverige ska man kunna leva tryggt, oavsett religion, etnicitet eller sexuell läggning. Vi fortsätter den frihetsresa som har inneburit ökad acceptans och lika rättigheter för hbtqi-personer genom att se över diskriminerande regelverk. Homosexuella män ska få samma möjlighet att ge blod som alla andra." (Regeringsförklaringen, 2023.)
Hmm... Det där är tankeväckande på många olika sätt. För att inte röra ihop det drar jag igenom det mening för mening precis som jag gjorde här ovanför.
"I Sverige ska man kunna leva tryggt, oavsett religion, etnicitet eller sexuell läggning." - Så borde det naturligtvis vara, men så är det inte. Och inte blir det bättre av att framträdande politiker i regeringens samarbetspartner Sverigedemokraterna i tid och otid spyr galla över människor baserat just på deras religion, etnicitet och/eller sexuella läggning. Det är oerhört viktigt att regeringen markerar snabbt, tydligt och hårt varje gång det sker. Det får inte finnas något rum för tvekan kring vilket uppträdande och vilken grundläggande respekt för människor som förväntas av politiska företrädare. Det är en bit kvar på den vandringen.
"Vi fortsätter den frihetsresa som har inneburit ökad acceptans och lika rättigheter för hbtqi-personer genom att se över diskriminerande regelverk." - Hu, frihetsresa? Blev inte den inställd? Det senaste jag hörde var att vi nu i stället reser bakåt i tiden till värderingar från förr. Det hetsas mot Prideparader, sagostunder, och regnbågsflaggor på ett sätt som det inte gjordes i samma omfattning för bara några år sedan. Se stycket ovan för förslag på hjälpsamt agerande från regeringens sida.
Eller menar man månne de flygresor som asylsökande hbtqi-personer får göra efter rättsosäkra och diskriminerande asylutredningar i Sverige? Ni vet de där resorna tillbaka till länder som Uganda och Iran. Väl framme får de snällt krypa tillbaka in i garderoben igen. Om de hinner. Detta är för övrigt ett problem som påtalats länge, så här vilar ansvaret på flera regeringar.
Jag hoppas innerligt att de diskriminerande regelverk regeringen nu ska se över bland annat gäller dessa gräsliga asylprocesser där människor förväntas uppfylla någon sorts homofob homostereotyp för att få stanna. Det räcker liksom inte med att vara till exempel homo. Man måste vara det på rätt sätt. Helst ska det hela vara förknippat med en lagom dos ångest också. Den som trots hemlandets homofoba attityder lyckats undgå att internalisera dem göre sig icke besvär. Det är som om Migrationsverket gått på Hollywoods "Bury the gays"-trope. "Herregud, en glad flata? En sådan kan vi inte ha. Skicka tillbaka henne!" Låter detta knasigt? Det är det sannerligen. Läs mer om det på RFSL:s hemsida.
Nåja, här är i alla fall en glad flata som de inte har någon annanstans att skicka, så jag axlar mitt ansvar och tjatar vidare om detta - regering ut och regering in - tills det blir en faktisk förändring till det bättre.
"Homosexuella män ska få samma möjlighet att ge blod som alla andra." - Detta är också en gammal surdeg som regeringen ärvt av tidigare regeringar och det är mycket bra att man äntligen tar tag i detta. Men, som den tredje bästa bögen i mitt liv* lakoniskt konstaterade: "Tänk att det är först när sjukhusen skriker efter blod och krisberedskapen måste höjas som det plötsligt blir hemsk diskriminering att tacka nej till mitt blod." Ja, tänka sig.
Regeringen dras med extra stora trovärdighetsproblem i hbtqi-frågor, dels på grund av samarbetet med Sverigedemokraterna, dels på grund av en del ganska nypensionerade åsikter som Kristdemokraterna haft genom åren. Det kommer inte att räcka att stå och stampa. Det måste tas tydliga och konkreta kliv framåt. Om man inte kan redovisa framsteg på den här fronten, så kommer det inte att glömmas bort, inte ens om Ulf Kristersson tar steget fullt ut och blir Jonas Gardells nya sambo. Hbtqi-personer känner igen pinkwashing när de ser den. Men, de belönar också rikligt när de känner att engagemanget är genuint.
* Han (som vill vara anonym) har själv utnämnt sig till "den tredje bästa bögen i mitt liv". Själv skulle jag aldrig komma på tanken att rangordna mina bögar.
3. Scully-effekten.
I veckan har det varit 30-årsjubilem för det första avsnittet ax X-Files. Det fick mig att känna mig lite gammal. Men, det fick mig framför allt att fundera på den så kallade Scully-effekten. För er som av outgrundliga skäl inte sett alla avsnitt av X-files tolv gånger kräver detta kanske en förklaring. Scully-effekten är den påstått positiva effekt agent Dana Scully (spelad av Gillian Anderson) haft på kvinnor vad det gäller att inspirera dem att välja en STEM-utbildning. (STEM är en förkortning som står för Science, Technology, Engineering och Math.)
Det har pratats om Scully-effekten i många år. Den anekdotiska bevisföringen har tyckts stark, men det räcker ju inte. Det tyckte inte Geena Davis Institute on Gender in Media heller, så man beslutade sig för att kika närmare på det tillsammans med J. Walter Thompson Intelligence. Tillsammans kom man fram till att det faktiskt tycks finnas ett ganska starkt länk mellan att se upp till Scully och att välja att gå in i något av STEM-fälten.
"A vast majority of women who are familiar with Scully’s character on The X-Files say she is a role model for girls and women, and nearly two-thirds of women who work in STEM say that Scully served as their personal role model. When asked about the impact of Scully’s character, most women in the sample agree that Scully is a strong, smart, and intelligent character who increased their confidence to excel in a male-dominated profession." (The Scully Effect: I want to believe in STEM.)
Detta är nu ingen stor studie, men i väntan på att någon flink doktorand får resurser att skriva en större avhandling om Scully-effekten, så känner jag mig ändå tryggare med att använda detta som ett exempel på att goda förebilder faktiskt spelar roll - inte bara på individnivå, utan även på samhällsnivå. Jag tror nämligen att världen blir bättre om så många som möjligt - av alla möjliga olika sorter - är med och bygger den.
Det vore dessutom intressant med en utökad studie, som inte bara tittar på Scully och STEM. Min magkänsla (högst ovetenskapligt, därav behovet av en vetenskaplig studie) säger mig att vi är många som lärt oss att inget förändras av att man sitter tyst och snäll i ett hörn genom att studera goda förebilder som till exempel Sarah Connor, Ellen Ripley, Xena, Buffy, Janeway och - så klart - Scully. Vill man få saker gjorda, är det helt enkelt inget framgångsrecept att vara en blyg viol som väntar på att bli uppbjuden.
Och när vi nu ändå pratar actionhjältinnor - ett av mina absoluta favoritämnen - så kanske du stannade upp när du läste Geena Davis Institute on Gender in Media. Det gjorde du i så fall rätt i. Den Geena Davis är samma Geena Davis som bland annat givit oss Charlie Baltimore i The Long Kiss Goodnight och Thelma i Thelma & Louise. I början på 2000-talet bestämde Davis sig för att försöka förändra världen till det bättre mer direkt och det har hon gjort sedan dess. Och i just det här fallet blir det ju från en actionhjältinna till en annan. Ah, det är poetry in motion, folks!
Bildcred: X-Files promo, 21st Century Fox. Regnbågspass, Vera Shestak, iStock. Fötter/ben, Olaser, iStock. Varningstejp, iStock.