Trobergs tankar #19: Åsiktsregistrering av lärare och skolbibliotekarier.
Nyligen avslöjade The Guardian att Department of Education i England ägnat sig åt åsiktsregistrering av kritiker - till exempel lärare och skolbibliotekarier.
Trobergs tankar #19 är här! Den här gången blir det engelsk åsiktsregistrering av lärare och skolbibliotekarier. Sedan blir X-mannen ex-man. Sist, men inte minst, gör jag mitt allra bästa för att inte blanda ihop Elon Musk och Æon Flux. Spoiler: Det går sådär.
Veckans nyhetsbrev innehåller:
Åsiktsregistrering av lärare och skolbibliotekarier.
Det är inte jag. Det är du, Elon.
Same, same, but very different.
Onwards and upwards!
1. Åsiktsregistrering av lärare och skolbibliotekarier.
Tänk om du fick reda på att staten upprättat en femtio sidor lång personakt som i detalj går igenom vilka åsikter du ventilerat i sociala medier, specifikt kritik som riktat sig mot staten. Tänk om till och med dina gillanden av andras kritik registrerats. Tänk om du dessutom fick veta att denna information i vissa fall använts för att försöka tysta kritiker. Detta är verkligheten för en - vad det verkar - ganska stor grupp av till exempel utbildningsexperter, lärare och skolbibliotekarier i England.
Nyligen avslöjade The Guardian att Department of Education i England ägnat sig åt åsiktsregistrering av kritiker. Det hela uppdagades när två experter på små barns utveckling plötsligt flaggats som olämpliga talare på en konferens. Det hela gick så långt att utbildningsdepartementet hotade att ställa in konferensen med bara några dagars varsel. Till slut gick man dock med på att låta konferensen fortgå med planerade talare med kravet att en senior företrädare för utbildningsdepartementet skulle finnas på plats för att kontrollera vad som sades.
Men, vad var det då som var så olämpligt med dessa personer? Ruth Swailes, en av föreläsarna som man ville tysta, begärde ut den information som Department of Education hade om henne. Det visade sig att man hade en omfattande personakt som bland annat innehöll:
"... critical tweets she had posted about Ofsted, England’s schools inspectorate, and noted that she had “liked” posts promoting guidance on teaching young children that was written by educationists rather than the government."
Kort sagt, Swailes och Department of Education har olika åsikter om en del saker. Hemska tanke! I samband med detta avslöjande begärde fler personer ut information om sig själva och resultatet var chockerande. Till exempel upptäckte Dr Pam Jarvis, före detta lärare och utbildningspsykolog vid Leeds Trinity University, att det fanns en fyrtio sidor lång personakt om henne. I den framgick det att man hade hållit koll på hennes twittrande och då främst på den kritik hon framfört kring riktlinjer för hur man evaluerar fyraåringar. Dr Jarvis kommentar till det hela uppnår banne mig verkshöjd:
"Discovering they have been monitoring me makes me fucking furious. And it also makes me more inclined to go on doing it. They should know I will speak up like this until I am dead.”
Nästan lika kärnfull är utbildningsexperten Sue Cowley, som även hon dragit till sig Department of Educations intresse och fått en alldeles egen personakt upprättad om sig:
"Excuse my language but WTAF [what the actual fuck] are the Department of Education doing spending taxpayer money conducting surveillance on critics of government policy on here?"
Ja, det kan man sannerligen fråga sig. Hur i hela friden har man råd att ägna sig åt detta när man uppenbarligen inte har råd att se till att alla barn har en bra skola att gå till?
Efter lite mer grävande av The Guardian har det dessutom visat sig att även skolbibliotekarier och helt vanliga lärare åsiktsregistrerats. Skolbibliotekarien Nikki Cleveland fick till exempel veta att man nogsamt noterat hennes kritik mot att det saknas resurser till skolbiblioteken. Onekligen en helt rimlig åsikt.
Så, vad säger då Department of Education om detta? De säger ingenting. De hänvisar till att man aldrig uttalar sig om individärenden. Det må så vara, men här verkar man ju dock ha ägnat sig åt åsiktsregistrering på ganska bred front och dessutom aktivt använt informationen för att på olika sätt tysta personer. Detta borde leda till ett ramaskri, men icke. Så vitt jag lyckats utröna, verkar det som om man kommer undan med sitt "no comments". Det är bedrövligt. Det är också ett dystert tecken i tiden.
Det är ingen nyhet att land efter land slirar allt närmare det autoritära kaninhålet. Myndigheter och/eller politiker som inte tål kritik* är farliga både för individen och det demokratiska samhället. Utan fri åsiktsbildning och yttrandefrihet - och det har man knappast om man som i detta fall både åsiktsregistreras och riskerar repressalier - står sig demokratin slätt. Det är något vi behöver tänka på även här hemma i Sverige. De auktoritära ströminingarna frodas även här och det finns för många politiker med galloperande brist på sunda demokratiska reflexer.
* Med kritik menar jag naturligtvis befogad kritik levererad på ett vettigt sätt, inte att någon ringer och skriker: "Hora!" eller "Hoppas att du dör!" De två sistnämnda exemplen ska ingen behöva uppleva eller tåla.
2. Det är inte jag. Det är du, Elon.
Det har inte känts speciellt bra att hänga på Twitter de senaste åren. Sedan Elon Musk köpte hela rasket, döpte om det till X och - till synes - designade en urful ny logga på egen hand, har det blivit odrägligt. Musks eviga skruvande på algoritmerna må göra hans fanboys glada, men för alla oss andra har det mest inneburit mer hat, hot och propaganda att vada genom. Och medan allt detta pågår leker X-mannen själv "medborgarjournalist" - à la Joakim Lamotte - vid Mexikanska gränsen, iförd cowboyhatt. Hej och hå.
Det är helt uppenbart att jag och X-mannen inte passar ihop, så från och med nu är han min ex-man istället. Det kommer att ta en vecka eller två att flytta ut, men eftersom jag hoppat rakt in i en ny relation med Bluesky, så finns det ingen anledning att dra ut på (e)X-eländet. Följ mig gärna på Bluesky. Ni hittar mig här.
Till min ex-man Elon har jag egentligen bara en sak att säga: "Det är inte jag. Det är du, Elon."
Borde fler lämna X? Ja, det tycker jag. Framför allt bör myndigheter, företag och organisationer se över sin närvaro där. Det tar så klart emot att lämna en massa arbete och följare bakom sig, men det problemet blir ju inte mindre för att man väntar. Framtiden är inte låsta plattformar där många års arbete plötsligt kan gå förlorat för att ett företag eller, som i fallet med X, en person får en knasig nyck.
Om du eller din organisation också tycker att det känns jobbigt att hänga med Elon, så föreslår jag att ni läser en text som Carl Heath (senior forskare, RISE och tidigare särskild utredare att värna det demokratiska samtalet) skrev på SvD Debatt för ett tag sedan. I den slår han ett slag för användandet av öppna sociala medieplattformar:
"Med öppna sociala medieplattformar som Mastodon, fotodelningstjänsten Pixelfed och videotjänsten Peertube kan användaren själv välja hur denne vill delta och äga sin egen data och profil. Användaren kan också välja att ta med sig sin data och byta plattform om man hellre vill det. För medier, politiska partier, opinionsbildare och andra finns möjligheten att äga sin egen digitala infrastruktur. Staten kan genom att använda dessa tjänster äga och drifta sina egna kanaler. De är inte bundna till enskilda privata företag eller andra länders intressen utan kan i kris ostört kommunicera. Möjligheterna är alltså många. För att stärka det demokratiska samtalet i en digital tid behöver vi stärka vår opinionsbildning genom att:
Lämna plattformen X.
Etablera närvaro och utveckla förmåga att kommunicera på öppna sociala medier, så som Mastodon, Pixelfed och Peertube.
Prioritera användningen av öppna standarder och protokoll som Activitypub och RSS för offentliga aktörer, medier, civilsamhälle och företag."
Det är alltid jobbigt att flytta, det kräver både planering och tid. Men, när det gäller sociala medier, så är det sannerligen dags att åtminstone börja fundera på var man lägger sin tid och energi. X visar med all önskvärd tydlighet exakt hur dåligt det kan bli. Mitt råd är att botanisera runt bland alternativen och våga testa. Då har man åtminstone en livbåt att hoppa i när nästa snubbe med Bond-skurk ambitioner får tuppjuck.
3. Same, same, but very different.
Minns ni Æon Flux? Om inte, så är det huvudpersonen i en en smått underbar animerad sci-fi-serie med samma namn skapad av Peter Chung. Den visades på MTV i början av 90-talet. 2005 släptes en film, som tyvärr var ganska kass, trots att Charlize Theron spelade huvudrollen. Men, det är egentligen oviktigt just här.
Anledningen till att jag tar upp detta i det här nyhetsbrevet är att jag varje gång jag ska säga "Elon Musk" är snubblande nära att istället säga "Æon Flux". Varje gång, som någon sorts tvångsmässig reflex. Det har till och med hänt att jag sagt fel i de mest opassande situationer (läs panelsamtal inför publik) - till andras muntration eller totala förvirring, beroende hur mycket de tittade på MTV typ 1992.
Elon Musk, Æon Flux. Same, same, but very different. Speciellt med tanke på att Æon på Wikipedia beskrivs som "a tall, sexy, scantily clad dominatrix secret agent ... skilled in espionage, assassination and acrobatics", medan Musk mest påminner om hennes nemesis/älskare Trevor Goodchild vars auktoritära teknokratiska regim hon har i uppdrag att krossa. Jag säger som Facebook fast med mer emfas: It's very complicated.
PS: Detta går inte att jämföra med den lika populära som märkliga frågan: "Vem är Björn och vem är Benny?" Alla vet ju att det är han som ser ut som en björn som är Benny och så är det inte mer med den saken. /Mvh, Abba-fantast.
Bildcred: Blå himmel, promo The Simpsons. Æon Flux, promo Æon Flux. Övertejpade munnar, Jorn Sangsorn, iStock. Varningstejp, iStock.