Trobergs tankar #21 är här! Först ut, om Ramses III fick vika sig för arbetarna, så lär Elon Musk också få göra det. Sedan några tankar om vad stadsbiblioteket i Göteborgs olåsta dörr säger om människans natur. Sist, men inte minst, blir det ett snabbt stopp i antikens Springfield. Häng på!
Veckans nyhetsbrev innehåller:
Historiens första dokumenterade strejk är högaktuell.
400 göteborgare gick in på ett bibliotek...
Antikens Springfield.
Onwards and upwards!
1. Historiens första dokumenterade strejk är högaktuell.
Förra veckan innebar en stor fackliga vinst i kampen om att få Klarna att teckna kollektivavtal. Om det hade blivit strejk hade det för facket DIK:s del blivit den första strejken på 37 år. Det är en lång tid, men det är ingenting om man jämför med historiens första dokumenterade strejk. Den gick av stapeln i byn Deir el Medina i Egypten för ganska precis 3180 år sedan under Ramses III:s regeringstid.
Det finns mycket att imponeras över vad det gäller antikens Egypten, men under de dryga 3000 år som civilisationen knallade på var det sannerligen farao som ledde och fördelade arbetet helt utan konstruktiv dialog med de som utförde det. Det finns visserligen bevis för både lunchförmåner (öl!) och viss företagshälsovård för de som byggde pyramiderna, men på det hela taget verkar det inte ha varit någon picknick att vara arbetstagare under någon del av den här perioden. Eller som Tim Rice förtjänstfullt sammanfattar det hela i sin och Andrew Lloyd Webbers gravt underskattade musikal Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat.*
"If he [pharaoh] cracked a joke / Then you chortled for days / No-one had rights or a vote but the king / In fact you might say / He was fairly right-wing / When Pharaoh's around, / Then you get down on the ground / If you ever find yourself near Ramesses / Get down on your knees." (från "Pharaoh's Story".)
Det var kort sagt allt annat än en idealisk tid att ta upp arbetsplatsrelaterade problem med chefen. Men, när lönen flera gånger på rad inte dök upp när den skulle fick arbetarna i Deir el Medina nog och gick ut i strejk. Det gick faktiskt så långt att man till slut arrangerade en blockad av Konungarnas dal. Båda sidorna i konflikten lutade sig mot Maat - mycket förenklat den egyptiska principen om harmoni och balans i världen. Enligt den hade alla sin plats och roll i samhället och att inte uppfylla den rollen var ett brott mot Maat och en säker väg till kaos och elände. Ur myndigheternas synvinkel bröt arbetarna mot Maat genom att inte arbeta. Ur arbetarnas synvinkel bröt farao mot Maat genom att inte ta hand om dem på ett tillfredställande sätt.
Med tanke på de extremt ojämna maktförhållandena är det lätt att ta för givet att arbetarnas strejk fick en ände med förskräckelse, men så vitt vi vet är detta faktiskt en historia med ett lyckligt slut. Deir el Medina var nämligen inte vilken by som helst. I den bodde de arbetare och konstnärer som omsorgsfullt högg ut och smyckade de kungliga gravarna i Konungarnas dal. I en civilisation besatt av evigt liv hade de oumbärliga nyckelroller. Utan dem kunde faraos eviga liv efter döden inte garanteras. Men, de hade inte bara nyckelroller, de hade också unik spetskompetens. Det gick inte att ersätta dem snabbt och enkelt. I en tid då livet var bräckligt och döden ständigt var närvarande även för samhällets absoluta toppskickt tvingades myndigheterna till slut att vika sig. Ingen vågade riskera att farao dog utan att ha en grav redo att skjuta in honom i evigheten efter konstens alla regler.
Spetskompetens på nyckelroller är minst lika viktiga i dag som de var för 3000 år sedan. Dessutom har vi gudskelov högre krav på ett sunt ledarskap. Om Elon Musk och andra kollektivavtalsfobiker i ledande positioner inbillar sig att de har bättre förutsättningar att strunta i sina medarbetares behov än vad Ramses III hade, så misstar de sig å det grövsta. Så länge Musk inte tänker bygga, skeppa och serva alla Teslor på egen hand så är han trots alla stora ord till syvende och sist alltid i händerna på de som faktiskt har expertisen att göra allt detta. När man bygger framtiden kan man inte bara stirra blint ut genom framrutan, man måste då och då också kasta en blick i backspegeln. Det finns en hel del användbar information där.
Det finns dock lite smolk i bägaren i den uppbyggliga berättelsen om den första dokumenterade strejken i historien. Arbetarna i Deir el Medina lyckades visserligen få sin stingslige chef att vika sig, men de lyckades aldrig undkomma en annan arbetsrelaterad plåga som många av oss känner igen: pendling. När man undersökte arbetarnas skelett upptäckte man att deras knän och anklar var i dåligt skick. Att år ut och år in pendla till fots den mycket branta vägen mellan hemmet i byn och jobbet i Konungarnas dal hade till slut tagit ut sin smärtsamma rätt.
Det finns dock en silver lining på detta. När framtidens arkeologer penslar fram mitt skelett om 3000 år kommer de att konstatera både paddnacke och förslitningsskador på höger tumme efter alla timmar jag stått på en kall perrong någonstans i obygden och desperat försökt googla fram information om hur jag ska kunna ta mig hem eller åtminstone slippa övernatta under bar himmel när tåget gått upp i rök. Hur är detta en silver lining? När det gäller den psykiska och fysiska misshandel som fallerande kommunikationer åsamkar på regelbunden basis har jag för länge sedan givit upp hoppet om upprättelse i detta livet. Men, kanske kommer framtida generationer att titta på de fysiska manifestationerna av mitt lidande och skänka mig en öm liten tanke. Det värmer.
* Vill man förkovra sig i Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat, så är det studioinspelningen från 1974 som gäller av tre anledningar: 1. Man slipper Donnie Osmond. Plusbra! 2. Man slipper Jason Donovan. Dubbelplusbra! 3. Man slipper de allra värsta barnkörsexcesserna. Trippelplusbra!
2. 400 göteborgare gick in på ett bibliotek...
Jag är en inbiten humanist som tror att upplysning (tron på vetenskap), medmänsklighet (tron på allas lika värde) och hopp (tron på att vi kan förändra saker till det bättre) är vägen framåt. Den största utmaningen är att upprätthålla hoppet i alla lägen. Nyhetsflödena är en sörja av elände som ständigt riskerar att krossa allt hopp. Men, ibland dyker det upp en nyhet som omedelbart återstället det. I veckan kom det en sådan nyhet från Göteborg.
Göteborgs stadsbibliotek råkade glömma att låsa dörren över allhelgonahelgen. Och eftersom en olåst dörr är den internationella signalen för "Välkommen!", så traskade 400 göteborgare glatt in i det stängda biblioteket. Vet ni vad som inte hände? Inget kaos. Ingen skadegörelse. Ingen kroppsskada. Det mest omstörtande som hände var att folk läste tidningen, bläddrade i böcker, studerade och läste sagor på barnavdelningen. Över 200 böcker lånades ut efter konstens alla regler. Hur fantastiskt är inte detta?!
I mitt uppdrag som förbundsordförande för facket DIK pratar jag ofta om de problem med social oro som finns på landets bibliotek. Det är en del av verkligheten som det är viktigt att ta på allvar. Att 400 personer tar sig in i ett stängt bibliotek och uppför sig helt exemplariskt är också en del av verkligheten som vi behöver ta på allvar. De flesta människor väljer faktiskt inte att förstöra så fort de får chansen. De allra flesta människor är rätt skötsamma hygglon.
Det finns fler exempel på detta. Till exempel kapsejsade 1966 en liten båt någonstans i Stilla havet. Sex pojkar överlevde och flöt i land på den öde ön Ata. Där blev de kvar ensamma i över ett år. Ungefär här får alla som läst William Goldings roman Lord of the Flies en tydlig bild av vad som måste ha inträffat sedan. Men, nej.
Verklighetens strandsatta pojkar valde inte alls fruktansvärd penalism och våld. De valde att samarbeta och ta väl hand om varandra. Blev de osams tog de en time-out tills lugnet lagt sig. När hjälpen till slut kom hade de styrt upp sin tillvaro mycket bra. De hade en anlagt liten trädgård, delat upp sig i arbetslag och upprättat fasta rutiner. De hade till och med framgångsrikt lyckats ta hand om ett benbrott. Kort sagt, de hade löst sin situation på ett tämligen exemplariskt sätt helt utan att slå ihjäl varandra.
I dag tycks många beslut främst vara baserade på rädsla sprungen ur idén om att de flesta kommer att göra något dumt eller farligt om de får chansen. Jag tror att världen skulle bli bättre om vi då och då också vågade basera beslut på tillit. Majoriteten av våra medmänniskor är inte vandaler eller mördare. Det är ett faktum som också måste få tas i beaktande i beslutsfattandet. Det är inte naivt. Det är att släppa ett ängsligt tunnelseende och till förmån för en vidgad kunskapsbas att vila sina beslut på. Jag hyser gott hopp om att det är möjligt.
Och på tal om hopp, kom i håg att känslan av hopp är ett aktivt val. Ibland får man bra draghjälp av fina exempel som de två här ovan, men oftast handlar det faktiskt mest om en envis vägran att tro att alla människors grundläge är illvilja och ondska oavsett vad politiker, nyhetsrubriker och random jeppar på nätet försöker övertyga en om. Hopp infinner sig inte av sig själv. Vill du ha en hopp-muskeln att flexa vid behov, så måste du aktivt träna den regelbundet.
3. Antikens Springfield.
Vi avslutar där vi började, i Egypten. Eller är det månne i Springfield? Tänk att få ha varit en fluga på väggen när arkeologerna öppnade en prästinnas sarkofag från ca 1500-1000 f. Kr och hittade Marge Simpson!
Men, det är inte bara Marge som har antika rötter. Det finns dessutom en etrusisk Lisa (300-200 f.K.) och en japansk Bart (200-300 e.Kr).
Än så länge har ingen antik avbildning av Homer hittats, men det finns två episka verk bevarade: Illiaden och Odysséen. (Hö, hö! Ibland skriver de dåliga skämten sannerligen sig själv. ;-)) Det rapporteras för övrigt också att Homer lämnat forntiden bakom sig och slutat strypa Bart i tid och otid. Det känns onekligen som en sund utveckling.
Trobergs tankar finns även Substack.
Bildcred: Homer, The Simpsons promo. Egyptiska arbetare med mumie, Amanda Lewis, iStock. Bokdörr, Feodora Chiosea, iStock. Varningstejp, iStock.
Fantastiskt häftigt med att 400 personer skötte sig exemplariskt när de glömt låsa bibblan. Det finns hopp för mänskligheten trots allt!