Trobergs tankar #3: Hur ser en papperslös ut?
Jag skulle vilja se en intervju där de fyra partiledarna i regeringsunderlaget tvingas svara på den där frågan som gnagt i mig: "Hur ser en papperslös ut?"
Den här veckan har jag roat mig med att känna mig oklädsamt nöjd. Jag lyssnade nämligen på professor Thomas Nygrens intressanta keynote på Biblioteksdagarna i Linköping. Hans forskning visar att kvinnor, humanister och konstvetare är bäst på källkritik och att tolka vinklade budskap. Check, check, check! Hattrick för Troberg! Det ger mig dessutom vatten på min kvarn vad det gäller vikten av att höja humanioras status. De humaniora kompetenserna behövs mer än någonsin. Det reflekteras tyvärr inte alls i varesig resurser eller politiskt intresse. Det behövs sannerligen bot och bättring på den fronten.
Veckans nyhetsbrev innehåller:
Snuvad på den mänskliga konfekten.
Hur ser en papperslös ut?
Forskningsetisk fundering.
Onwards and upwards!
1. Snuvad på den mänskliga konfekten.
Har du sett påvens nya puffiga jacka? Svaret är nej. Påven har nämligen inte köpt en ny puffig jacka. Den bild som har valsat runt i sociala medier den senaste tiden är AI-genererad på initiativ av Pablo Xavier, som tyckte att det vore kul att se påven i en skojig jacka. Det tyckte jag med, men det hela har naturligtvis eldat på diskussionen om denna sköna nya värld och de utmaningar som AI för med sig.
Ur ett nyhetsperspektiv är det extremt viktigt att veta vad som är vad. Att påven tycks spatserar runt i en ny jacka är inte hela världen. Men, det är viktigt att veta om det är en kärnvapenbestyckad diktator eller en AI-genererad deep fake som glatt förklarar det tredje världskriget öppnat.
Ur ett konstnärligt perspektiv är det egentligen ganska ointressant vem som skapat ett verk. Så länge ett verk berör, så är det ju i något avseende "på riktigt" - oavsett om vem eller vad som skapat det. (Jag vet att detta kan vara en kontroversiell åsikt, men ni är ju hyggliga, så jag räknar med att ni vilar på hanen och ger mig en chans att bre ut mig i frågan om en vecka eller två.)
Men, det är uppenbart att förväntningar spelar roll. Vi vet alla hur det känns när man chattar med en trevlig kundtjänstmänniska och plötsligt inser att man ovetandes snicksnackat med en AI i flera minuter. Man känner sig lite fånig och lurad. Ja, faktiskt snopet snuvad på den mänskliga konfekten.
Det kommer naturligtvis att gå över i takt med att vi vänjer oss vid att umgås med AI. Men, tills dess passar jag på att lansera det nya begreppet "AI-generad". Det beskriver känslan som annars upplysta personer upplever när de plötsligt inser att de förväxlat en AI med en människa eller blivit lurade av en AI-genererad text, bild eller film. Misströsta inte om du redan drabbats av AI-genans. Förr eller senare - antagligen förr - kommer vi alla att drabbas.
2. Hur ser en papperslös ut?
En fråga har gnagt rejält i mig sedan Tidöavtalets förslag om anmälningsplikt för offentliganställda presenterades: "Hur ser en papperslös ut?" Jag har nämligen ingen aning om hur en papperslös ut, eftersom papperslösa är som folk är mest: olika. Ändå förväntas offentliganställda automagiskt kunna spana in dem för att sedan duktigt anmäla dem. Man kan naturligtvis linda in det hur mycket som helst, men till syvende och sist vilar hela förslaget ändå på en mycket ofräsch idé om att man med blotta ögat kan känna igen en papperslös.
Eftersom detta är en högst tvivelaktig idé, så lär felmarginalen bli bred. Ändå har jag en stark aning om att jag aldrig kommer att stoppas och avkrävas papper av någon. Den sorgliga anledningen till det är att jag är alldeles för mycket svenne banan för det. Hela 99,2% enligt ett kommersiellt DNA-test jag tog i hopp om att hitta någon saftig släktskandal. Det är möjligt att en sådan siffra imponerar i nationalistiska kretsar, men min mer sunda magreflex var "Brr! Inavel!"
Förslaget har med rätta väckt stor avsky. Jag och Moa Stockstad vevade till exempel om det i SVT Kulturnyheterna. Välutbildade människor som sökt sig till yrken för att hjälpa och stötta andra (sjukvårdspersonal, lärare, bibliotekarier, etc) kommer inte att gå med på att bli angivare. När DIK frågade sina biblioteksanställda medlemmar om förslaget medelade 9 av 10 att de absolut inte vill ägna sig åt angiveri. Många angav också att de skulle vägra även om det kostade dem jobbet. Jag tror dem. De har en stark yrkesstolthet och tro på bibliotekslagens paragraf om att "Biblioteksverksamhet ska vara tillgänglig för alla". Om förslaget går igenom kommer det att mötas av civil olydnad på bred front. Jag undrar om regeringen är beredd på det.
På tal om regeringen ... Jag skulle vilja se en intervju där de fyra partiledarna i regeringsunderlaget tvingas svara på den där frågan som gnagt i mig: "Hur ser en papperslös ut?" Ibland behöver man säga en sak högt för att själv höra hur himla dumt det faktiskt låter.
Du kan göra skillnad genom att skriva under DIK:s namninsamling mot angiveriförslaget. Det gör du här.
3. Forskningsetisk fundering.
Aftonbladet publicerade nyligen en artikel om en studie som visar att penisar* gått och blivit längre. Minsann. Det är information som säkert intresserar någon. Själv intresserade jag mig mest för denna formulering: "Av de 55 000 personerna i studien är de flesta frivilliga." Det väcker ju en rad frågor. Om bara "de flesta" var frivilliga, vad var i så fall de andra? Ofrivilliga? Hur har man mätt dem? Med tvång? Tanken svindlar.
* Om någon händelsevis inte är säker på vad ordet "penis" faktiskt betyder, så har jag konsulterat SAOB, som säger detta: "pen·is[pe´n‑]substantiv~en el. ~; pl. ~ar • manslem; parningsorgan hos handjur." Om det är något som den senaste tiden lärt oss, så är det att det kan få ytterst allvarliga juridiska konsekvenser om det råder tvivel kring vad ett helt vanligt ord betyder.