Trobergs tankar #40: Trumps flottiga fingeravtryck tillåts solka även Sverige
Vi behöver ledare som står upp för sådant som borde vara självklara svenska intressen: demokrati, yttrandefrihet, fri kultur och akademisk frihet. Vad ska vi annars ha dem till?
Veckan före det amerikanska valet hade jag förmånen att prata med den Emily Drabinsky, stridbar före detta ordförande för den amerikanska biblioteksföreningen ALA. Hon berättade om den rädsla som – av naturliga skäl – fanns för vad som skulle kunna hända med biblioteken om Donald Trump återigen blev president. Hon berättade också om hur man skulle stå emot: genom att konsekvent luta sig mot lagen.
Jag tror inte att någon av oss där och då insåg med vilken fruktansvärd frenesi Trump skulle ta sig an nedmonteringen av USA i allmänhet och kulturen och akademien i synnerhet. På hundra dagar har hans regering dragit undan mattan för bibliotek, museer och universitet. Anslagen försvinner, välrenommerade chefer sparkas och ersätts med Trump-trogna marionetter, eller – som i fallet med Kennedy Center – av Trump själv. Tanken svindlar…
Dessa verksamheter gör nu just det Drabinsky pratade om. Man lutar sig mot lagen. Det har i många fall visat sig vara relativt framgångsrikt, åtminstone som ett slags nödbroms. Samtidigt är det hart när omöjligt att hålla jämna juridiska steg med presidenten och hans entourage som outtröttligt skapar kaos överallt. De har dessutom ett mer än lovligt elastiskt förhållande till lagen. De som motsätter sig Trumps idéer – även domare – kan numera räkna med att få personliga problem. I längden är det ohållbart. Mindre än ett halvår in i det nya presidentskapet har många kritiker redan tystnat.
Detta påverkar naturligtvis också Sverige. Häng på!
Trumps flottiga fingeravtryck även i Sverige
Det fanns många välgrundade farhågor kring Trumps andra presidentskap och vad det skulle kunna innebära för den amerikanska kulturen och akademien även här hemma i Sverige. Varningsklockorna ringde högt. Jag kan dock inte minnas någon som förutspådde att Trumps framfart så snabbt även skulle få direkt effekt på den svenska kulturen och akademien. Möjligen successivt, men inte i en sådan rasande takt. Här är några exempel på Trumps flottiga fingeravtryck i Sverige:
Den amerikanska ambassaden hade lovat Världskulturmuseet i Göteborg en halv miljon i stöd till en utställning av verk av designers från olika urfolk i USA och Kanada. När 400 000 kronor betalats ut, så ville ambassaden plötsligt att museet skulle skriva på ett ”tilläggsavtal” där man försäkrade att pengarna inte skulle gå till arbete med mångfald, jämställdhet och inkludering. Hur man skulle kunna visa verk av urfolksdesigners utan att ägna sig åt inkludering och mångfald förtäljer inte historien. Oavsett, så är kravet naturligtvis helt orimligt och Världskulturmuseet gjorde det enda rätta och sa: ”Tack, men nej tack”. Det kostade dem 100 000 kronor i redan utlovade pengar.
På ett liknande sätt har den amerikanska ambassaden nyligen skickat en skrivelse till företag och myndigheter man samarbetar med. Syftet med brevet är att avkräva ett löfte om att verksamheterna inte driver några program kring mångfald, jämlikhet och inkludering som strider mot gällande amerikansk antidiskrimineringslagstiftning. Även detta är naturligtvis orimligt. USA har just nu en president som ger asyl till vita sydafrikaner, eftersom han anser att de är förföljda i hemlandet. Fingertoppskänslan på området är … obefintlig.
Allra tydligast syns dock effekten av Trumps politik inom den svenska akademin. Forskning är en internationell arena. När USA resolut snärtar fast gummibandet kring plånboken, så får det omedelbara konsekvenser. I förra veckan meddelades det till exempel att finansieringen till 21 forskningsprojekt pausats – bara på KI. På andra lärosäten runt om i Sverige – ja, faktiskt i hela världen – ser det likadant ut.
Det är uppenbart att Trump aldrig kommer att nöja sig med att bygga murar runt USA. Han vill att resten av världen snällt rättar in sig i de ideologiska MAGA-leden. Det är en insikt som förpliktigar, särskilt i en tid då demokrati, kultur och kunskap attackeras från många olika håll. Vi kan inte sitta snällt i båten.
Vad regeringen gör ...
Kulturminister Parisa Liljestrand verkar inte så bekymrad över den amerikanska ambassadens plötsliga krav på Världskulturmuseet. Louise Thunström (S) ställde nyligen denna skriftliga fråga till ministern: ”Avser ministern att ta kontakt med den amerikanska ambassaden för att klargöra Sveriges hållning i frågor som rör konstnärlig frihet och kulturinstitutioners oberoende?”
På den svarade kulturministern bland annat detta: ”Av museilagen (2017:563) följer att regeringen ansvarar för att säkerställa att statliga museer som lyder under regeringen har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll. Det innebär framför allt att regeringen inte får fatta beslut som innebär styrning över innehållet i verksamheten.”
Och sedan passade hon på att klämma in två hela stycken om hur himla bra det är med privat finansiering av kulturen. Kort sagt, kulturministern svarade inte alls på Thunströms fråga. Det är anmärkningsvärt att Sveriges kulturminister inte ens på ett principiellt plan har något att säga om att ett annat land utövar ideologisk utpressning på svenska kulturverksamheter.
Den amerikanska ambassadens brev till företag och myndigheter har mött kraftigt motstånd från både höger och vänster i Stockholms stadshus. Det är bra. Stockholms stads styre kallade dock inte till sig den amerikanska ambassaden. Man bollade i stället frågan vidare till regeringen. '
Väl där sjabblade utrikeshandelsminister Benjamin Dousa bort den med ett par diffusa uttalanden som detta: ”Som politiker ska man vara väldigt försiktig i att peka ut med pekpinnar hur enskilda företag ska lägga upp sina egna policys, hur man ska rekrytera eller vad som ska stå i en årsredovisning.” Ouch! Det måste sannerligen ha svidit på den amerikanska sidan. Not.
Sedan har vi de nyckfullt indragna forskningsanslagen som saboterar viktig forskning i hela världen, så ock i Sverige. Det tycks inte oroa utbildningsminister Johan Pehrson det minsta. Han betraktar i stället lugnt kaoset som Trumps politik ställt till med på amerikanska universitet som ett gyllene tillfälle: ”Det går ju rätt vilt till i Vita huset och det är väldigt dåligt för forskningen där. Då ska vi ju säga bara: Se här, Amerika! Välkomna hit. Vi kan erbjuda tillit. Vi har akademisk frihet.”
Mjaha. Men, vad ska de amerikanska forskarna göra här när de amerikanska pengarna försvunnit och en lång rad forskningsprojekt med dem? Oavsett vad man tycker om att så mycket forskning är beroende av amerikanska pengar, så är det så verkligheten sett ut under lång tid. Nu är verkligheten en annan och det kräver en djupare förståelse för problemen än vad utbildningsministern uppvisar i sin opportunistiska iver. Dessutom, det finns en hel del att göra vad det gäller akademisk frihet, även i Sverige.
... och vad man hade kunnat göra i stället
I ett läge där Trump aktivt försöker påverka Sveriges inre liv måste vi ha politiker som tydligt markerar mot det. Det räcker inte att blanda bort korten och prata om något annat (Hej, kulturministern!), bolla frågor mellan sig utan att faktiskt göra något åt dem (Hej, Stockholms stads styre och utrikeshandelsministern!) eller att tramsa bort dem (Hej, Johan Pehrson!).
Kulturministern hade kunnat säga: ”Det är naturligtvis orimligt att USA eller något annat land ägnar sig åt ideologisk utpressning av svenska kulturverksamheter. Jag kommer att ta upp det med [insert relevant amerikansk företrädare här].”
Stockholms stads styre och/eller utrikeshandelsministern hade kunnat kalla till sig den amerikanske ambassadören och upplyst honom om att USA inte har någon rätt att ställa krav på svenska företag och myndigheter i Sverige.
Johan Pehrson hade kunnat säga: ”Det är ytterst allvarligt att USA gör ideologiska överväganden som slår så hårt mot viktig forskning runt om i världen och i Sverige. Vi följer utvecklingen noga och kommer att ta upp detta med [insert relevant amerikansk företrädare här].”
Och tänk om statsminister Ulf Kristersson sade något alls om allt detta! Det hade varit lika uppfriskande som en sådan där ölreklam där kondensen droppar nedför en kall ölflaska i ett kargt ökenlandskap. Just nu är det dock mest öken och det duger inte.
Tystnad på export
Vi behöver ledare som står upp för sådant som borde vara självklara svenska intressen: demokrati, yttrandefrihet, fri kultur och akademisk frihet. Vad ska vi annars ha dem till? De verksamheter Trump angriper är centrala för vårt demokratiska samhälle. Människorna som arbetar i dem behöver makthavarnas stöd.
Mindre än ett halvt år in i Trumps mandatperiod har han lyckats skrämma många amerikaner till tystnad. Men, tystnaden inte bara ett faktum i hans eget land. Den tycks ha gått på export till de svenska makthavarna. Det är oändligt sorgligt.