Trobergs tankar #42: Var sjutton tog semestern vägen?!
Känner du också att du misslyckades med din semester? Känner du dig rent av lite snuvad på konfekten? Misströsta inte. Semestern går fortfarande att rädda.
Jag råkade avsluta min semester en dag för tidigt. Igen. Samma sak hände förra året. Jag hann jobba ända fram till lunch innan det gick upp för mig att jag egentligen fortfarande hade semester och då kunde jag ju lika gärna jobba vidare. Det kan man tolka som om jag är förvirrad, men det har nog mer med ohejdad entusiasm att göra
Världen är som den är. Saker behöver göras. Jag har turen att få arbeta med trevliga och kompetenta människor som också vill bygga ett bättre samhälle att arbeta och leva i. I det ljuset ter sig den årliga tjuvstartstraditionen ändå rätt rimlig.
Dessutom är det där med semester komplicerat. Just nu undrar nog många var sjutton den tog vägen. Är du en av dem? Känner du att du inte riktigt lyckades med din semester? Känner du dig - som jag gjorde - rent av lite snuvad på konfekten? I så fall ska du inte misströsta. Det är inte för sent. Det går fortfarande att rädda semestern. Allt handlar om perspektiv. Häng på!'
Trots min ohejdade jobbentusiasm drabbades jag – precis som många andra i slutet av semestern – av en alarmerande jobbångest i söndags. Eller, det hade ingenting med jobbet att göra. Det var snarare en överväldigande känsla av ett episkt semestermisslyckande. Med blott timmar kvar på semestern konstaterade jag att inte ett enda av mina planerade sommarprojekt avslutats. Pinsamt många av dem var inte ens påbörjade.
Hur kunde det bli så? Sommaren inleddes ju med att jag hemmavid myntade den olidligt peppiga hashtagen: #epicvacaycay25. Hur sjutton kunde det då bara bli #epicvacaycayfail25 av alltihop? Tja, vädret kan man ju alltid skylla på, eller hur?
I mina hemtrakter har sommarvädret varit som resten av samhället: extremt polariserat. Första halvan av semestern var det kallt och ösregnade. Sedan blev det smällvarmt i ett par veckor för att sedan bli en enda röra av ösregn och olidlig värme om vartannat. Det förklarar varför inga fönster blivit målade. Sådant låter sig helt enkelt inte göras i vare sig regn eller värmebölja. Men, det förklara inte allt annat som inte blivit gjort.
Eftersom jag är ett barn av min tid gjorde jag precis det man inte ska göra. Jag scrollade igenom mina sociala flöden och jämförde min semester med andras noga kurerade version av sin. Alla verkar ha hunnit med massor. De har badat, byggt verandor, plockat svamp, fjällvandrat och – på ett för mig obegripligt sätt – dessutom hunnit pipa förbi en festival eller två och bila en vända genom Europa med strategiska stopp hos släkt och vänner. Inte ett enda ofärdigt projekt i sikte, bara en aldrig sinande ström av vackra bilder i motljus, tagna under ljumma, ljusa sommarkvällar med roséglaset i den ena näven och mobilkameran i det andra. Pust! Jag blev helt matt bara av att läsa om alltihop.
Det enda jag pipigt förbi är min lokala ICA-butik och det mest frekventa strategiska stoppet jag gjort är återvinningscentralen. Inte har jag badat heller. (Badkrukor of the World Unite!) Det enda alkoholhaltiga jag druckit är en Irish Coffe för att nöden krävde det när när juli plötsligt bjöd på iskyla, full storm och skyfall på tvären. Så, även om jag normalt är en obotlig optimist kändes listan över saker jag inte gjort plötsligt väldigt lång. Dystert! Eller kanske inte ...
I min mörkaste #epicvacaycayfail25-stund vände jag mig nämligen till en bättre vetande: ChatGPT-5. Innan vi går vidare vill jag här peta in en disclaimer. Förlita dig inte på AI för att ta hand om din psykiska hälsa. Det är inte vad jag gjorde och det ska inte du heller göra. Jag vände mig till AI:n för att få tips om hur jag skulle lyckas bättre nästa gång. The only way is up, eller hur? Därför skickade jag i väg den nu lätt genanta frågan: ”Jag misslyckades med min semester. Hur lyckas jag bättre nästa år?”
Till svar fick jag ett långt frågebatteri kring vad jag faktiskt gjort på min semester och hur det kändes när jag gjorde det. Det visade sig att jag fyllt mina semesterdagar med en massa saker som jag älskar att göra.
Jag har till exempel promenerat med Henry (världens bästa hund), ätit frukost i timmar, påtat i trädgården, läst en massa böcker, tittat på favoritserier, lyssnat på poddar och musik, shoppat underbart knasiga grejer på lokala loppisar, snackat skit, sovit middag och fixat till hemmagymmet. Jag har till och med kommit i gång med löpningen igen – om än med ett par mindre bakslag på tass- och fotfronten.
Vid närmare eftertanke kändes läget inte alls speciellt dystert längre. Och AI:n som så klart processade det hela mycket snabbare än vad jag gjorde var föga imponerad av mitt tidigare gnäll. Den konstaterade oceremoniellt att hela min premiss var fel.
Semester – förklarade AI:n för mig som om jag vore en femåring – är inte till för att beta av en massa måsten, utan för att man ska slappna av, göra sådant man tycker är skoj och ta dagen som den kommer. Därmed har jag inte heller misslyckats med semestern. Jag har de facto semestrat mycket framgångsrikt och har goda förutsättningar att göra det även nästa år.
Det enda som enligt AI:n behövs för att säkra #epicvacaycay26 är två saker:
1. Ha inte ha en löjligt lång och krävande att göra-lista hängande över hela semestern som ett illavarslande åskmoln. Ta dagen som den kommer.
2. Jämför inte vad du gjort med vad andra gjort. De visar ändå bara upp russinen ur sin semesterkaka och aldrig surdegen av “måsten” som aldrig blev gjorda. Dessutom, deras russin är antagligen inte dina russin. Hitta dina egna.
Där ser man. Allt handlar om perspektiv. Ett dystert #epicvacaycayfail25 visade sig i själva verket vara ett fantastiskt #epicvacaycayslay25. Tänka sig! Det känns toppen. Att göra-listan finns ju kvar. Jag kan beta av den allt eftersom under året. Men, jag tänker då inte låta den förstöra minnet av vad som faktiskt var en riktigt skön och bra semester.
För övrigt…
… har jag samlat ihop några korta semesternedslag som visserligen inte gör sig i mjukt motljus, men som likförbannat förgyllt min sommar:
Bästa loppisfyndet: En svintung faraobyst i metall som jag inte har en aning om var jag ska placera.
Peppigaste repeaten på gräsklipparen och löpbandet: “Padam, Padam” med Kylie Minogue och “Abracadabra” med Lady Gaga.
Charmigaste streamingen: Ghosts (både i engelsk och amerikansk tappning).
Mest tänkvärda boken: The Three-Body Problem av Cixin Liu.
Godaste drycken: Mixad vattenmelon med massor av lime.
Sorgligast: Mannen med det bästa garvet ever - älskade Ozzy - dog.🦇😢Men, också så himla fint att han hann ta farväl i Birmingham. Man kan naturligtvis också återuppleva gamla goda Ozzy-minnen på YouTube. Min favorit är Ozzy vs. fjärrkontrollen. ❤
Bästa nyförvärvade kunskapen: Hajbebisar kallas för "puppies" på engelska. Har du någonsin haft en hundvalp förstår du genast varför. 😉
Och, så klart en massa mer. Men, nu är det dags att väcka semesterhjärnan och placera den i startblocket inför en intensiv höst på de fackliga barrikaderna. Onwards and upwards!
