Trobergs tankar #5: Tänk om någon gifter sig med sin brödrost!
Om historien är något att gå efter, så kommer det om tusen år att stå ett stolpskott i riksdagen om dilla om farorna med att gifta sig med sin brödrost.
Ny milstolpe för nyhetsbrevet: Över 700 prenumeranter! Wow! Det är inte mer än rätt att vi firar riktigt ordentligt med en rosenrasande kulturredaktör i form av Aftonbladets Eric Rosén. Sedan en dömd brottsling som oroar sig över att bli cancellad från sin plats i den svenska kulturkanonen och så slutligen svenska kyrkans inställning till robosexuella vigslar. Häng på!
Glöm inte att tipsa vänner och bekanta att prenumerera om du inte redan gjort det. Tack på förhand!
PS: Någon frågade om man fick föreslå saker till nyhetsbrevet. Det får man självklart. Det uppmuntras till och med friskt.
Veckans nyhetsbrev innehåller:
Robotar och fruntimmer som skriver böcker? I smyg? Vafalls?!
Cancellad från den svenska kulturkanonen på grund av taskig vandel?
Svenska kyrkan och de robosexuella äktenskapen.
Onwards and upwards!
1. Robotar och fruntimmer som skriver böcker? I smyg? Vafalls?!
Minns ni att jag i mitt förra nyhetsbrev kort nämnde att Eric Rosén i Aftonbladet meddelade att han ville gå loss på varenda AI med baseballträ? Nu är det dags att hugga tag i den texten. På en nivå är den riktigt bra. Den är sådär rosenrasande som Viveka Seldahl när hon episkt läxar upp Sven Wollter i Änglagård eller som det rättshaveristiska berättarjaget i Carl-Johan Vallgrens roman För herr Bachmanns broschyr. Det tycker jag om. I en alltmer ängslig värld är det riktigt uppfriskande med lite välformulerad frustande spänst i debatten. Innehållsmässgt är jag inte lika pepp.
Det är något i Roséns blinda raseri mot robotar och AI som påminner om hur män (inte alla) genom historien valt att betrakta andra varelser som själlösa för att slippa bry sig om dem på ett djupare plan. Eller - än värre - för att på olika sätt kunna utnyttja dem utan att själv behöva drabbas av dåligt samvete. Exemplen är många, men djur, kvinnor och slavar är kanske de mest uppenbara. Rosén skriver: "Att paja en robot, eller vara hänsynslös mot en välutvecklad AI, är för mig ett lika litet brott som att såga i en planka där kvistarna formerar något som påminner om ett ansikte. Det är ingenting." Ingenting. Om Rosén med "välutvecklad AI" menar en AI som utvecklat ett självständigt medvetande, så är det ett ganska horribelt uttalande.
Enligt Rosén är AI per defnition alltid sämre. Till och med när de är bättre är lyckas de i hans värld vara sämre: "Om en AI skriver ”världens bästa bok” läser jag ändå hellre en riktigt svag roman eller kass kulturtext av en människa." Roséns syn på den författande AI:n förvånar inte. Även om vi som läser mycket gärna lyfter fram läsandet som en sysselsättning som både öppnar och vidgar utblicken, så är läsning tyvärr allt annat än en fördomsfri zon. Män läser fortfarande helst böcker skrivna av andra män. Vita läser och publicerar helst böcker skrivna av andra vita och så vidare. Om nu Rosén vill slå robotvärlden med häpnad med ett basebolltrö, så är det inte så överraskande att han inte tar emot AI-författare med öppna armar. Månne är han mer varmt inställd till den här kassa kulturtexten som mänskliga lilla jag författat. Vem vet?
Problemet med Roséns resonemang om att han föredrar texter skrivna av människor är att det förutsätter att han faktiskt vet vem författaren är. Det finns inget utrymme för tvivel när han står där med baseballträt. Det skulle ju onekligen bli lite kymigt om han råkade lappa till Margaret Atwood för att han misstagit henne för en AI. Jag gissar att han helt enkelt är jäkligt rädd för att bli AI-generad, det vill säga lurad att tro att en AI-genererad text är skriven av en människa. Denna genans länkar honom också i rakt nedstigande led till de viktorianska herrar som i mitten på 1800-talet satte teet i vrångstrupen när de insåg att författarna Currer, Ellis och Acton Bell egentligen hette Charlotte, Emily och Anne Brontë. Hemska tanke! Fruntimmer som skriver böcker? I smyg? Vafalls?!
Här och nu är det naturligtvis ganska lätt att göra sig lustig över AI:s rätt skakiga litterära försök, men det är ju som att snubbla över en treårig William Shakespeare och göra sig lustig över att han ritar streckgubbar i gruset. AI-utvecklingen är i sin linda. Låt oss avvakta ett årtionde eller två innan vi dömer ShAIkspeare alltför hårt.
Jag tror för övrigt inte heller att det finns någon större anledning till AI-oro för alla våra älskade mänskliga författare. Det finns redan långt fler författarskap än vad någon av oss skulle kunna plöja igenom under en livstid. Faktum är att vi redan grävt fram så många lertavlor med kilskrift att vi inte skulle hinna läsa dem alla ens om vi läste en om dagen under hela vårt liv. Fundera på det. En lertavla om dagen i säg 85 år och du skulle ändå bara kanske ha hunnit läsa ett fragment eller två av Gilgamesheposet. Kort sagt, du skulle knappt ens ha hunnit nosa på litteraturhistorien.
Om relationen mellan författare och läsare vore ett nummerspel, så skulle det spelet redan vara förlorat för längesedan - AI eller ej. Men, lät Dante bli att skriva bara för att Vergilius gjort det före honom? Lät Jean Rhys bli att skriva för att Charlotte Brontë redan gjort det? Nej, så klart inte. Tvärt om. De skrev så att pennan glödde bland annat just för att Vergilius och Charlotte Brontë redan gjort det. De lät sig inspireras, men litade på sin egen förmåga att tillföra något alldeles unikt till litteraturhistorien. Det lyckades de med och därför läses de också fortfarande. Relationen mellan författare och läsare är inte ett nummerspel. Det är en kärlekshistoria. Vi söker och hittar - om vi har tur - till slut fram till det eller de författarskap som passar just oss allra bäst där vi råkar vara i livet.
Jag må ha en romantisk syn på litteraturen och kulturen, men jag är inte naiv. Visst vore det fantastiskt om det inte spelade någon roll vem som skrivit en text så länge den berör. Men, med tanke på att det efter drygt 4000 års litteraturhistoria fortfarande av outgrundlig anledning spelar löjligt stor roll om det är en man, kvinna, svart eller vit som skrivit en text, så lär det ta tid innan en AI får en sportslig chans att bli dömd enbart på sina faktiska litterära meriter. Det vittnar om inte annat Roséns baseballträ om.
2. Cancellad från den svenska kulturkanonen på grund av taskig vandel?
Det är pridetider. Dessutom har det pratats en del om dålig vandel det senaste halvåret. Därför kom jag osökt - hrm, nåja... - att tänka på August Strindberg. Den 8 maj 1891 skrev Strindberg ett brev till Kyrko- och skolrådet i Värmdö församling där han bland annat anklagade Marie Caroline David för att inte bara vara ett fruntimmer som hemfallit åt dryckenskap, utan också för att vara lesbisk. Stackars Strindberg! Kvinnfolk som inte dånade vid blotta åsynen av honom?! Hemska tanke!
Vad hade då fröken David gjort för att dra på sig Strindbergs vrede? Hon hade agerat moraliskt stöd åt Siri von Essen i samband med hennes skilsmässa från den kände författaren. Strindberg trodde att något mer var i görningen, men hur det var med den saken är högst oklart och dessutom irrelevant.
Strindberg nöjde sig dock inte med att skriva och skamma fröken David inför Kyrko- och skolrådet. Någon månad senare, på självaste midsommardagen, gick han till fysiskt angrepp, haffade tag i David och slängde ned henne för en verandatrappa.
Förbluffande nog, med tanke på att det hela utspelade sig 1891, dömdes Strindberg den 19 juli 1892 faktiskt för både ärekränkning och misshandel i Värmdös häradsrätt. Hurra!
Det dök förresten upp en bekymrad fråga från en kille som vill vara anonym, men låt oss för enkelhetens skull kalla honom August: "Kan man bli cancellad från den där svenska kulturkanonen som Sverigedemokraterna och regeringen vill ha om man har taskig vandel, eller går det bra att flasha något av alla mina privilegiekort i insläppet och komma in ändå?"
Jag jobbar inte i insläppet till den där kulturkanonen (dels för att ingen har frågat mig, men mest för att jag tycker att hela projektet är en jäkla dum idé), men jag känner mig ändå trygg med svaret jag skickade till orolige August: "Om du har ett ManlyMan-kort eller ett SvenneBanan-kort, så bör det inte vara några problem. Har du båda kan du gå direkt till VIP-ingången. Lycka till!"
3. Svenska kyrkan och de robosexuella äktenskapen.
Eftersom jag gick rätt hårt åt Eric Rosén i början av nyhetsbrevet, så är det inte mer än rätt att jag avslutar med en nyhet som bör göra honom på gott humör. Svenska kyrkan har nämligen meddelat att de är en kyrka för människor inte för AI. Med tanke på att det tog drygt 2000 år för dem att börja viga homosexuella par, så lär det väl dröja minst tusen år till innan vigslar för robosexuella kommer på tal. Men, förbered er på ett rejält ståhej när tiden väl är inne. Att något stolpskott kommer att stå i riksdagen (om den finns kvar då) och babbla om farorna med att gifta sig med sin brödrost, ungefär som när det dillades om sluttande plan och äktenskap med getter när samkönade vigslar var på gång känns som en riktig lågoddsare. Nåväl, tack vare Futurama kan vi skåda in i 3000-talet och redan nu ta del av denna framtida brännande samhällsdebatt. Håll till godo!
Bilder: 1: Systrarna Brontë porträtterade av sin bror. Public domain. 2: Futurama, "Proposition Infinity", promotionbild. 3: August Strindberg, fotograf okänd. Public domain.
.jpg){kind=link}