Trobergs tankar #50: Vårbudgeten: ett smörgåsbord av missade chanser
Vårändringsbudgeten är här. Den hade kunnat vara en möjlighet, men det blev ett smörgåsbord av missade chanser.
Vårändringsbudgeten är här! Den kan ses som en chans för regeringen att justera höstbudgeten. Eller också sjabblar man bort den chansen och serverar ett helt smörgåsbord av missade chanser. Dessvärre verkar det mest vara det senare.
Jag har kikat närmare på några områden som ligger mig varmt om hjärtat.
Häng på!
Ockerhyrorna består
Det har skrivits en hel del om hur Statens fastighetsverk, med regeringens goda minne, kräver ockerhyror av kulturfastigheter och dessutom säljer av vårt gemensamma kulturarv. Skälet till detta sägs som alltid vara pengar eller närmare bestämt bristen på dem.
I vårändringsbudgeten skjuter dock regeringen faktiskt till 49 miljoner för att ersätta kostnadshyran med marknadshyran för Kungliga Operan, Dramaten, Nationalmuseum, Naturhistoriska museet och Historiska museet. Det är bra att man går från kostnadshyran. Det är dåligt att man byter till en annan dålig modell.
SFV:s marknadshyror har redan lett till höga hyror och plötsliga chockhöjningar för många kulturverksamheter. Det finns ingen anledning att tro att modellen skulle fungera så himla mycket bättre än den förra.
Kulturfastigheternas hyresproblem är ett konstruerat problem. Det fina med konstruerade problem är att man kan riva konstruktionen. I stället för att lägga tid, energi och skattepengar på att låta staten fakturera sig själv kan man sänka hyrorna och låta staten ta kostnaderna för renoveringar och underhåll.
SFV har 8 miljarder som skvalpar runt på ett konto. Regeringen hade kunnat säga åt dem att använda de pengarna för att hålla hyrorna nere och för att bevara mer av kulturarvet. Det hade inte kostat någonting mer än lite välvilja.
Inga extra bibliotekarier
I somras kom en ny och skärpt lag om skolbibliotek. Det är jättebra. Den är betydligt bättre än den förra. Men, en lag är trots allt bara en massa fina ord tills det skapas reella möjligheter att genomföra den. Just nu saknas det utbildade bibliotekarier. Det finns också huvudmän som glatt struntade i den gamla lagen och nu även struntar i den nya. Detta är två problem som måste lösas om den nya lagen ska förverkligas ute i skolorna.
Att det fattas bibliotekarier är inte ett problem man löser i en handvändning. Ett bra förstasteg är dock att göra en riktad satsning för att öka antalet utbildningsplatser. Då kan man försäkra sig om att det åtminstone kommer att finnas tillräckligt många utbildade bibliotekarier om några år.
Sådana riktade satsningar har gjorts för att fylla på inom andra bristyrken. Det går att göra här också. Om man bara har viljan.
Konservburkar utan öppnare
Statsbidraget för inköp av litteratur till skolor inrättades 2024 och uppgår till 500 miljoner kronor per år. Nu utökas det med 50 miljoner. Det innebär, enligt regeringens beräkningar, att man kan gå från 2 miljoner böcker till 2 250 000 böcker. Hurra! Eller? Det finns redan rapporter från skolor som inte kan använda upp pengarna. Bokbrist är inte grundproblemet.
Men, ett valår är det naturligtvis ändå toppen att kunna säga: ”Nu skickar vi ut ytterligare 250 000 böcker till skolorna!” Men om regeringen tror att läsning är ett rent nummerspel så har de fel. Barn och ungdomar börjar inte läsa för att någon öser random böcker över dem. De börjar läsa för att någon sätter rätt bok i händerna på dem vid rätt tillfälle. I dag saknas denna någon på alldeles för många skolor. Det är problemet.
Denna någon som ofta saknas är en utbildad bibliotekarie. De är – bland annat – experter på just detta: att hitta rätt bok för just den här skolan, klassen eller eleven. Men nu finns det alldeles för få bibliotekarier. Dessutom ansvarar många av dem för flera skolor och för många elever. Det gör regeringen tyvärr ingenting åt.
Regeringens boksatsning är som att skicka ut över två miljoner konservburkar utan att skicka med en konservöppnare. Satsa på bibliotekarierna först.
Humaniora på avbytarbänken
Regeringen ger ytterligare 68 miljoner till naturvetenskapliga och tekniska utbildningssatsningar. Det är inget fel i det. Men, i ett alltmer tekniskt samhälle blir det mänskliga ännu viktigare. Vi har inte råd att ständigt sätta humaniora och samhällsvetenskap på avbytarbänken. Det är orimligt att de konsekvent får betydligt mindre resurser till både utbildning och forskning än andra ämnen.
Sveriges kunskapssyn är förlegad och uppfyller inte de behov vi har inför framtiden. Så här skrev till exempel Lars Strannegård nyligen om detta i DN:
”Sverige behöver fler beslutsfattare som förstår vad 2020-talets kunskap innebär. Vi behöver sådana som inser att samhällsvetenskap, humaniora och konstnärliga ämnen inte är något vi kan ha eller mista, utan ett fundament för vår framtida samhällsorganisering och konkurrenskraft. Vår genomdigitaliserade, AI-drivna värld pockar på reflektion om vad vi numera behöver kunna, veta och lära oss. Vi kan inte nöja oss med en endimensionell stem-strategi. Vi behöver mer fundamentalt modernisera och framtidssäkra vår kunskapssyn.”
Jag har förresten också poddat med Strannegård och Johanna Alm Dahlin om kulturens betydelse. Det samtalet kan du lyssna på här.
Ännu mer bortslösade pengar på kulturkanonen
Minns ni att jag sa att vi kommer att få leva med kanonspöket ett tag till? Tyvärr hade jag rätt. Regeringen har valt att slänga ytterligare en miljon på eländet.
Det är ett rent slöseri. Pengarna ska gå till att utveckla och tillhandahålla en webbaserad digital plattform för att förmedla kunskap om kulturkanonen till allmänheten. Det låter sig inte göras för en ynka miljon. Det tror jag att regeringen också vet. Vilket får mig att tänka att den där miljonen bara är en symboliskt livsuppehållande insats för en kanon som redan är stendöd. Hej och hå…
Vill du hålla dig ajour med kulturpolitiken? Då ska du prenumerera på facket DIK:s nyhetsbrev: ”Koll på kulturpolitiken”.
DIK har en ständig omvärldsbevakning av kulturpolitiken. Nu delar vi med oss av guldkornen. Målet är att lyfta kulturens status i politiken och höja lägstanivån i de kulturpolitiska samtalen. Nobody puts kulturen in a corner.
Det är till för dig som är politiker, opinionsbildare, ledarskribent, journalist, tjänsteperson, kulturarbetare eller helt enkelt kulturintresserad. Vi bryr oss inte om vilken politisk färg du har. Kom precis som du är.